Under de senaste två veckorna har jag dragit ner på min antideppmedicin. Jag upplevde att jag blev passiv och trött. Den dos jag tog, började jag med när vi bodde i Uppsala. Sedan dess har mitt liv ändrats mycket. Flytten till Hälsingland var en nyckel för oss. Med all den stress jag/familjen levde i så gjorde den oss sjuka på insidan.
Min OCD var emellanåt tuff då. Men med KBT, antidepp och en lugnare livsstil så har mitt behov av medicinen gått ner, inte helt men jag har kunnat halvera den och min tanke är att jag kanske på sikt kommer kunna dra ner den ytterligare så att den ligger på 1/3 av dosen jag ätit under flera år.
Att leva med konstant stress och press tär på vår insida.
Jag tror att alla människor är känsliga för stress, men det är inte alla det syns på utåt sett. Som min son till exempel. Han stammar och när han upplever mycket stress märks det tydligt på hans tal. Ibland stammar han inte allts medans andra gånger har han svårt att ta sig igenom en mening utan att fastna, vilket oftast inträffar under perioder när han känner sig pressad.
För mig är det lika, men min OCD syns inte utåt. Givetvis finns det stressiga stunder i mitt liv i dag med men stressen är inte konstant. Och om jag utsätts för mycket stress så väcker det mina tvångstankar.
Jag ser dock dessa tecknen snabbt och då vet jag att jag behöver göra förändringar.
Idag är min vardag fri från tvångstankar, men jag har en otrolig respekt för att den kan smyga sig tillbaka om jag inte tar hand om mig.
Så var rädd om dig och ta hand om dig!
Bisou bisou
Jenny F