Ibland tar det lång tid att ta sig till en plats för första gången men sen går det oftast lite lättare. Paris har tagit lång tid, i våras touchade jag Paris för första gången, dock bara på flygplatsen. Jag var tvungen att gå utanför de stora entrédörrarna för att få andas in Paris. Nu några månader senare så är det dags på riktigt.
Ge mig vintage, coissants, ostar, marmelader och vin så är jag lycklig.Vart ska vi bo? Ingen aning, vi åker och bokar på vägen då behöver vi inte passa några tider. Tiden får utvisa om det var ett bra beslut.
Vi har gjort så förut och det har alltid gått bra. Självklart har man hamnat på lite udda ställen men det kan ju vara kul det med. Som den gången vi åkte på en lite kortare roadtrip till Göteborg och hamnade i ett gammalt missionshus hos en gammal dam. Tony och jag var livrädda. Den lilla enkla lägenheten i ena delen av det enorma huset hade ett badrum med en takhöjd på 160 cm, ja så var det faktiskt, man fick huka sig när man skulle duscha.
I badrummet fanns det en dörr som ledde till den angränsande vinden. Givetvis var vi nyfikna och kikade in genom dörrarna, det var som i en gammal film med gamla möbler och kuriosa täckta av lakan. Insikten i att det gick att nå vårt utrymme genom en olåst dörr var så läskigt. Möbler staplades för dörren, sängen ställdes för dörren till kattvinden och vi kurade ihop i en 80 cm bred säng. Det ända som hände var att våra livliga fantasier busade med oss hela den kvällen.
Eller som den gången vi hittade Fredensborg herrgård. Personalen packade en liten picknickkorg till oss och vi fick sitta i deras vackra torn och fika.
Vart hamnar vi nu? Det får framtiden utvisa. Vika vägar vi kommer att ta? Även det får tiden utvisa.
Bisou bisou 🇫🇷